Jag bad om en vacker blomma från en granne, och nu ångrar jag dagen då jag planterade den på min webbplats

För flera år sedan besökte jag en granne och såg små buskar med vackra blad som liknade klöver. De planterades i två sorter: grön och lila. Denna kombination såg vacker ut i en blomsterbädd.

Jag bad en granne om skiktning, och hon gav det gärna. Denna växt kallas oxalis eller oxalis.

På min sajt planterade jag den längs den sida vid sida. Det blev väldigt snyggt. Från de små sticklingar som en granne gav mig i slutet av våren växte vackra buskar i sommar.

De visade sig vara helt opretentiösa. Efter att ha lämnat genomförde jag bara vattning. Jag gjorde ingen ytterligare gödning.

Överraskande växte de lika bra både i den ljusa solen och i skuggan, eftersom en del av vägen ständigt var utan solljus. Jag planterade en lila sur körsbär längs leden.

När hon fick styrka blommade hon också med små vita blommor. Jag kunde inte få nog av hur vackert det blev. Nästa sommar steg oxalis av sig själv, tydligen genom självsådd.

Buskarna har blivit tätare. Men till min förvåning uppträdde de där jag inte planterade dem. Jag drog ut onödiga skott och glömde bort det.

Ett år senare upptäckte jag att oxalis redan växer vart hon vill, långt från den plats där jag planterade den. Jag var tvungen att slåss mot henne hela sommaren som ett ogräs. Och efter att ha dragit ut plantorna, efter några dagar var nya redan synliga där.

Jag hade också ett litet område täckt med film, grus på toppen. Detta gjordes för ogräs. Och bland grusen fanns tre små blomsterrabatter med en diameter på cirka 30 cm. Fram till nyligen odlade jag turkiska nejlikor i dem. Och nu, bland kryddnejlika, fanns det en oxalis!

Samma drog ut den, men en månad senare gömde hon sig redan under bladen av en nejlika igen. Och till och med på något sätt gjorde oxalierna sig igenom filmen och gruset och växte redan där. Inte en enda ogräs har någonsin lyckats med detta.

Hela sommaren var jag tvungen att dra ut skotten från denna ihållande lila skönhet.

Att ta hand om trädgården har förvandlats till en ständig kamp med sura. Ursprungligen planterade längs stigarna, drog det ut allt. Nu ville jag bara bli av med denna växt för alltid. Hur jag ångrar dagen då jag bad en granne om att skära av denna syra!

Det verkar för mig att om inget annat planteras i trädgården så tar det helt enkelt upp hela utrymmet. Det mest stötande är att det ersatte min favorit nejlika. Den turkiska nejlikan klarade inte den och dog. Men det är flerårigt, det blommade hela sommaren, och jag gillade det så mycket!